Morgonstund

Som jag skrivit tidigare så är jag en morgonmänniska så här sitter jag kl 7:30 på en lördagsmorgon i mörkret med ett ljus tänt och funderar över livet.  Jag föredrar att stiga upp när kroppen bestämmer sig för att vakna och har aldrig riktigt fastnat för detdär att ligga och dra sig till kl 12 på morgonen. För mej känns det som att missa flera timmar av livet. Sen har jag en sambo som tycker precis tvärtom - att det är det skönaste som finns att få ligga och sova länge på morgonen. Och i och för sig så tar han igen de timmarna han missar på morgonen genom att vara uppe mycket längre än mej på kvällarna. Men för mej är det nästan något magiskt med just morgontimmarna. Då känner jag mej mest klar i tankarna, har bästa inspirationen, känner mej mest kreativ och vaken. 

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?