En kommentar som kom in om denna var att hon ser anorektisk ut. Eftersom jag vet hur mycket Anna äter och verkligen inte svälter sig själv (vilket man kan se, ingen kan bygga såna grymma benmuskler på en svältdiet) tyckte jag det var fel ordval att kalla henne anorektisk, vilket jag också påpekade. Då kom kommentaren att det finns olika typer av anorexia, det kan handla om tvångstankar om mat osv. Visst, det håller jag med om att det finns. Därmed kommer vi till ämnet jag vill ta upp - hur kan man enligt bilden bedömma att hon har tvångstankar/ inte är psykiskt frisk? Varför får så många fitnesstjejer (och säkert killar också) stämpeln att ha ångest och liknande psykiska problem?
"Det är inte sunt att leva så"
Det här har jag hört många gånger. Men vad är inte sunt med att äta hälsosamt, träna och må bra?
Och om nu det "normala" och accepterade är att sitta hemma och äta chips, är det isåfall det som klassas som ett sunt sätt att leva?
Ett annat exempel:
En lite överviktig kvinna jag känner har gått ner många kilon och känner sig lyckligare och gladare än någonsin. Hon har börjat älska träning och äter ingen ohälsosam mat mera som hon gjorde förr. Några överloppskilon har hon ännu kvar men hon riktigt strålar och mår bättre både fysiskt och psykiskt än hon någon gång gjort. Ändå får hon en kommentar på jobbet "Nä ja tycker du ska slut me dedär nu, du tynar ju bort, vet du e kan va farlit sånde".
En annan kvinna på gymmet är grymt duktig och börjar flera morgnar i veckan med ett spinningpass på gymmet. Hon cyklar också till jobbet i ur och skur istället för att ta bilen. Arbetskamraterna suckar när hon kommer till jobbet och säger i negativ ton "jaha, du ha väl vari på detdär gymmet nu igen föstår ja?".
Ett tredje exempel (och kanske det mest typiska när det kommer till bloggar) är denna kommentar syrran fick när hon skrev om att hon hade ett stort sötsug en dag nyligen:
"Har du funderat på varifrån sötsuget kommer?
Är det ångest när du inte kan träna med rädsla att musklerna försvinner lite grann, att du går upp i vikt lite grann eller/och att du inte är ''perfekt'' längre? Du har kanske för höga krav på dig själv!Är det inte jobbigt att ha så strikta matvanor vad du får äta och inte äta? Att bara köra på sallad och hela tiden planera vad du skall äta och inte äta.För vem gör du allt för EGENTLIGEN? är det verkligen innerst inne bara för dig själv som du skriver? Jag kan tyvärr inte tro på det hur jag än förösker intala mig det. :("
Vips hade personen stämplat henne som psykiskt instabil med ångest endast för att hon skrev att hon varit ovanligt sötsugen denna dag. (Dessutom hade personen tagit sig friheten att intala sig själv att Sara bara äter sallad om dagarna, vilket inte alls stämmer).
Det är verkligen synd att det finns många som lider av ätstörningar, det tycker jag verkligen. Men att alla som tränar ofta eller säger nej till godis in i veckorna får antydan av människor som leker läkare att de har en sjukdom är väl ändå inte riktigt rättvist tycker jag.
Jag undrar vad det var som hände? Var någonstans gick det så snett så att alla hälsomedvetna och träningsintresserade fick stämpeln att vara onormala och inte friska i huvudet? Och om nu de "normala" som äter skräpmat och godis, inte bryr sig om hälsan och kanske bär på några överloppskilon är så mycket sundare, lyckligare och gladare, varför är det då ofta just de som reagerar på dessa typer av bilder som den på Anna ovan eller ger spydiga kommentarer på jobbet? Ja, man kan ju fundera.
