Fitness går ut på att man under största delen av tiden bygger upp och formar sin kropp under off-säsongen. Då äter man en hel del och det är som jag ser det inget ohälsosamt med den biten av förberedelserna. Under veckorna just före tävlingen behöver man dock strama åt dieten och minska fettprocent för att den form man byggt upp ska synas och för att det ute på scenen helt enkelt krävs en minskad fettprocent för att få bra poäng av domarna. Det är under denna del av tävlingsförberedelserna som många kan reagera och visst får jag ibland arga kommentarer om att det inte är snyggt, inte hälsosamt, att det är dåligt att förespråka ett sånt ideal osv av de som inte är insatta inom branschen. Jag gör dock inte detta för att jag ska tycka att kroppen är snygg, för att jag tror det är hälsosamt eller för att jag vill uppmuntra något ohälsosamt ideal - under sista veckorna är det ingen hälsokur. Det vet alla som tävlar. Jag har dock mått bra under hela min diet, endast lite trötthet de sista veckorna. Och nu efter tävlingsdebuten kan jag absolut säga att detta är sporten för mej! Läs gärna vidare om helgen som gått men ha i baktankarna att jag uppmuntrar ingen att till "vardags" gå omkring med så låg fettprocent.
Let's go:
På torsdag började syrran och jag måla på färgen. Detta är alltså en speciell tävlingsfärg som vi bokstavlingen målade med målarpenslar på kroppen för att få den bruna färgen som krävs på scenen. Visst fick man en chock varje gång man såg sig i spegeln men ute på scenen i de starka strålkastarljusen krävs en mörk färg! Vi fortsatte jobba på färgen på fredag och på tävlingsdagen.
På fredag var det dags att åka iväg till Jyväskylä. Med oss hade vi förstås våra stöttande pojkvänner Robin och Jonas. När vi anlände till Jyväskylä var det dags för Sara och mej att promenera till den så kallade "Invägningen". I Bikini Fitness är det dock längden som mäts, inte vikten. Jag skulle tävla i -168cm och Sara i +168 cm så vi skulle inte behöva tävla mot varandra. Bikinin och skorna granskades också. Det är mycket noga att undredelen på bikinin inte är för liten och flera tjejer fick sina bikinin underkända. Våra blev godkända som tur var!
Tidigt steg vi upp på lördag morgon och påbörjade våra scen-makeuper och hår. Håret ska vara STORT och sminket MÖRKT. Vi såg rätt "trashiga" ut men detta var inte skönhetssmink det handlade om utan scensmink som skulle betraktas på långt håll! Vi fick också besök av Vasabladet denna morgon och fick också veta att våran tidigare artikel hade blivit publiserad idag. Nu var det dags för uppföljaren av artikeln (som jag tror kommer ut nästa vecka). Runt 14-tiden var vi på plats backstage och det blev en evigheters lång väntan. Mat hade vi förstås förberett!
Tävlingen var försenad så vi började bli lite trötta efter timmar av väntande i det syrelösa omklädningsrummet. När det började bli dags för Bikini Fitness att inta scenen bättrades sminket på och vår kära vän och "huoltaja" Evelina hjälpte oss att lägga på sista glansen på kroppen och limma bikinin (med ett speciellt hudlim så att man inte plötsligt står på scenen med bikiniunderdelen ner till knäna eller bikiniövredelen ner på magen).
Det hade blivit dags att inta scenen. Konstigt nog var jag i det skedet inte så nervös. Jag var bara taggad att få gå ut på scenen efter all väntan! Att inta scenen för första gången var lite darrigt och visst blev jag nervös när jag kom ut på scenen. Stapplande i högklackade skor med strålkastare och granskande domarblickar. Men förutom lite skakiga muskler och några stapplande steg gick det bra! Jag blev uppkallad till första "granskningen" vilket är ett bra tecken! I publiken hade jag grymt stöd av familjen och Robins mamma och pappa. Det var härligt att höra hur de hejade och jag njöt av att stå på scenen trots att det var lite nervöst. Det var ju det här jag hade jobbat för så länge!
Genast vi kom ut från scenen kom det en domare och ringade in på en lista vilka 6 stycken som gått vidare till final. Och där var mitt nummer 147 prydligt inringat. Lyckan var total! Jag var så nöjd bara av att våga mej ut på scenen för första gången men att det skulle bli en finalplats vågade jag aldrig drömma om. Detta betydde att jag skulle ut och göra min t-walk! Nu var jag knappt nervös längre, nu var jag bara så nöjd och lycklig och skulle banne mej göra det bästa jag kunde! Finalen går till så att man kommer ut på scenen, går en slags så kallad "T-walk" och sedan placeras man i linje bredvid de andra finalisterna för att jämföras i frontpose, sidepose och backpose. Domarna ropar upp om de vill att personer byter plats. Att få ställa sig i mitten är ett gott tecken och smajlgroparna var upp till öronen när mitt nummer 147 ropades upp att ställa sig i mitten.
Så var det sen dags för prisutdelning och att få bli tilldelad en andra plats och en plats i Finska mästerskapen om 3 veckor var mer än jag vågade hoppas på. Alla tidiga morgoncardion och tuffa träningspass var värt den känslan att få stå där med pokalen i handen!
Som om dagen inte kunnat bli bättre tog trillingsyrran hem vinsten i sin längdklass! Jag är så stolt över henne och jag är så otroligt lyckligt lottad som har henne att dela denna fitness-resa med.
Efter tävlingen blev det ett restaurangbesök med de bästa supportrarna i världen! Mamma, pappa, brorsan, Evelina, Jonas, Robin och Robins mamma och pappa. Vi hade så trevligt och maten smakade underbart gott. Påvägen hem fick jag äntligen min Reese Peanut Buttercup!
Väl hemma var det skönt att få tvätta av allt klet och kladd! En liten paus i helgen från diet och träning och så på måndag kör vi igång med hårda tag igen. Finska mästerskapen om 3 veckor som sagt. Nu blickar vi framåt mot nya mål!
Ett stort tack för allt stöd här på bloggen, instagram och facebook! Roligt att ni följt min resa såhär långt och hoppas ni fortsätter hänga med mot nya äventyr!
