Efter att ha hämtat resväskan från Solf och sagt hejdå till familjen begav sig jag och min resekompis Jonas oss av till flygfältet i Vasa. Vi sa hejdå till Sara och Robin och Sara och jag skyllde vårt tårögda snörvlandet på förkylning som vi inte alls hade. Sorgligt att lämna nära och kära men spännande skulle denna dag också bli. Första gången jag reser alldeles ensam och ska ta mig fram på egen hand utanför Finlands gränser.
Flyget till Hesingfors gick bra och efter att Jonas och jag ätit på ett café var det dags att säga hejdå till min resekompis som fortsatte till Italien. Nu var jag ensam på flygfältet i Helsingfors i flera timmar. Jag roade mig med att titta på människor som gick förbi och undrade vart alla skulle. Vissa var också väldigt uppklädda med kavajer och högklackade skor. Själv tog jag det bekvämaste jag hittade, nämligen Robins stora tröja, mina slitna sneakers och ett par icke-alltför-åtsittande-jeans. Jag hade ändå inte tänkt se mig i spegeln så mycket under resan så inte led jag av det inte!
Framme i Göteborg hittade jag min reseväska, köpte flygbussbiljett, åkte till Korsvägen, träffade Cecci, köpte spårvagnskort, tog x antal spårvagnar och kom sedan fram till resmålet, nämligen Niklas och Ceccis lägenhet. Sitter nu och tittar på tv och dricker oboy och känner mig en smula stolt över mig själv. Inte var det ju så svårt att resa ensam trots allt. Väntar nu på att storebror ska sluta jobbet och komma hem.
En månad ska jag bo här. Vilken upplevelse det kommer bli!
Framme i Göteborg. Kikar ut genom köksfönstret. Här är det sommar och sol! När alla gick i shorts och t-skjorta gick jag i tjock långärmad tröja. Varför? Jo jag hade klätt på mej toppen jag hade under ut och in så alla lappar stack ut. Jag höll på att smälta. Så går det när man måste stiga upp omänskligt tidigt.
