Jag börjar idag min 19:nde dagbok. Och jag har sagt det förut men jag säger det igen: Att börja skriva dagbok är det bästa jag någonsin gjort. För ett tag sen läste jag igenom alla dagböcker och jag har både himlat med ögonen, skrattat och halvt gråtit över alla händelser. Som att ta en resa tillbaka i tiden. Här finns ALLT samlat. Alla små gräl i lågstadiet med bästa vännerna, när någon "frågade chans", tankar i högstadiet, osäkerheten, första kärleken, första krossade hjärtat, tankar om framtiden, resor med familjen, första skoldagen i lågstadiet/högstadiet/Optima, flytten till Jakobstad... allt! Jag har till och med limmat in en fjäder från våran undulat vi hade när vi var små, en del av ett presentpapper som satt som omslag på en favoritpresent, biljetter till olika resor osv.
Jag har också skrattat åt många saker jag skrivit. De första dagböckerna när jag var 7-10år börjar t.ex med en text som handlar om en förbannelse som träder i kraft för den som läser dagböckerna. Tankar om att börja träna fanns också med på ett hörn när jag var runt 14 "jag SKA börja träna, jag ska bara äta upp denhär kokosbollslådan först, men sen ska jag börja träna".. mej i ett nötskal.
Så mycket minnen.Och även om många raseriutbrott prytt dagböckernas sidor med stora ilskna bokstäver kan jag konstatera att livet har varit och är rätt bra ändå!
