Att just jag råkade födas som en del av en trillingskara är jag otroligt tacksam för. Vi har haft så mycket roligt tillsammans när vi var små men jag uppskattar det om möjligt ännu mera nu i vuxen ålder. Visst uppskattar jag andra nära vänner också men det är något speciellt med mina trillingsyskon. Vi tänker lika, förstår varann och känner varann inifrån och ut. Ofta tänker vi på precis samma sak helt plötsligt utan att någon sagt något. En slump eller något annat, det vet jag inte.
Även om vi har mycket gemensamt som samma humor, rätt lika värderingar osv finns det förstås olikheter också. Jag är nog den blygaste av oss och som när vi var små alltid gick sist och lät alltid mina syskon prata först. När vi ändå var tre stycken tror jag det var ganska naturligt att någon tog mer plats och någon annan mindre. Men även om jag kanske utåt verkar lugnast så har jag den kortaste stubinen av oss och stressar lätt upp mej över småsaker. Jag tror jag är den mest känslosamma av oss, både på gott och ont.
Robert tror jag är den som inte tar så hårt på saker och ting. Allt löser sig och allt har en meningen. Han är mycket målmedveten och har stora planer för framtiden. Han ger mycket inspiration och peppande ord när den egna motivationen sviktar. Sen är han litegrann känd för att säga fel saker vid fel tillfälle så att det uppstår den typiska "pinsamma tystnaden" som vi får skratta åt efter en tid och säga "Så typiskt dej Robbe!"
Sara har alltid varit duktig på alla sporter och var den som alla ville ha med i sitt lag på gymnastiklektionerna. Jag tror inte det finns nån sport som hon inte är bra på och hon har grym fysik! När vi var små kallade jag hennes ben för kalkonben eftersom hon hade så stora benmuskler. Nu kämpar jag för att få likadana "kalkonben" som henne! Till personligheten är hon genomsnäll och jag tror int någon har något ont att säga om henne. Ställer alltid upp, är nästan alltid på gott humör och ordnar och tar tag i saker och ting som behöver göras. Sen ett extra stort plus att vi har samma klädstorlek så jag i smyg kan låna kläder av henne!
Jag ser överhuvudtaget inget negativt med att vara trilling. Om inte trilling 1 svarar när man ringer och behöver bekymra sig över den dåliga dagen eller nåt som hänt så ringer man till trilling 2. Vi delar också allihop ett stort intresse för träning så ofta blir det diskussioner om det eller så träffas vi på gymmet och tränar tillsammans.
Så kortfattat: Att vara trilling är otroligt kul!
