Snorungar!

Går med ett glatt humör till Siwa för att inhandla glass och grädde till våra pannkakor. Utanför ser jag några små lite mörkare pojkar i 10-års ålder (turkar för er som inte kan läsa mellan raderna) som står och leker med deras söta hundvalp. Jag ger dem ett litet leende denna soliga dag och när jag intet ont anar passerar den ena pojken räcker han ut sin hand och klappar till mej på röven. KLAPPAR MEJ på röven. MEJ! Man klappar int mej på röven!! Jag vänder mej om och konstaterar att dem bor i vårat trapphus, nånting som jag tror dem var omedvetna om. Börjar ilsket småspringa efter den ena och han blir rädd och springer iväg en bit. Jag ropar att jag vet precis var han bor. Han såg faktiskt lite rädd ut. Jag svänger in där jag bor (och där han bor) och ger honom en Bitch-blick ala Camilla.



Möter jag honom i trapphuset får han smaka på detta. Mohahahaaa